Höör ligger ungefär mitt i Skåne. Budo Höör IF:s dojo är inte jättestor. Därför passade det bra för de 33 deltagare som letat sig dit främst från Skåne, men även ett par från Stockholm och ett par från Växjö. Lördagen den 22 september 2018 bjöd nämligen riksinstruktör Ola Johanson på träning i de sex olika randoriformer som finns i Ju-jutsu Kai.

Alla tränade tillsammans, och deltagarna var graderade från grönt bälte till 3 Dan svart bälte. Träningen inleddes med en kort uppvärmning och därefter några av våra vanliga grundtekniker i rörelse. Här hintades också lite kring hur arbetet med revideringen av systemet går. Ska vi greppa i ärmen eller i kragen för ude osae i kihon? Ska slag- och sparkteknikerna i kihon utföras mera i rörelse än idag? Innan lunch klarade vi sedan av randori mot en motståndare, och randori mot en motståndare som angriper med slag och sparkar. Ola förklarade skillnaderna mellan de olika randoriformerna, och betonade att det är bra att träna randori, inte bara göra randori. D v s tänk igenom syftet med vad som ska visas upp på en gradering, och förbered er genom att först träna den tekniktyp som ingår, och sedan gör randori på de teknikerna.

Upplägget var så att vi först gjorde en omgång där bara de ”enklare” angreppen och försvaren var tillåtna, d v s tekniker till de lägre bältena. Därefter en omgång då vi fick briljera med att visa hela vår teknikbredd. Samma upplägg för alla randoriformer. Först en begränsning till ”enklare” tekniker och därefter släpptes vi lös med hela vår repertoar. Dock hela tiden med krav på fart och korrekt avslutning.

Efter lunch fortsatte vi med randori mot angrepp där tori ligger ned, randori mot två motståndare, randori mot angrepp med påk och randori mot angrepp med kniv. Under dagen trycktes på att det även i randori, när man är mer stressad och oförberedd på det exakta angreppet, så är det bra att försöka få med Ju-jutsu Kais principer i försvaren. D v s även om jag kanske gör fel kontrollgrepp eller försvarar mig med en teknik som inte finns mot det angreppet i våra jigo waza, så ska jag ändå vara rak i ryggen, ha uppsikt, ha mina egna armar och händer i kraftcirkeln och avsluta med ett bra kontrollgrepp.

När dagen var slut hade vi avverka alla randoriformer. Trötta? Javisst, men med den goda stämningen i topp ända till slutet av lägret. Alla vi utövare var mycket nöjda med dagen. Det verkade som om det gällde för Ola också eftersom han avslutade med ett berömmande uppmuntringstal till oss alla.

Sven Olinder och Ola Johanson